Grundläggande data om bor

  ››  Klicka här för att läsa mer om bor

Engelskt namn
Boron
Kemiskt tecken
B
Atomnummer
5
Grupp
13
Period
2
Relativ atommassa
Atommassa
10.811 u
Densitet
2340 kg/m3
Smältpunkt
2573 K   (2300 ℃)
Kokpunkt
3931 K   (3658 ℃)
9.3 Mohs
Upptäckt år
1808
Upptäckt av
Joseph Louis Gay-Lussac och Louis Jacques

Grundämnet bor (B)

Det halvmetalliska, svart-bruna grundämnet bor (B) har atomnummer 5. Grundämnet upptäcktes som syra år 1785 av en svensk kemist vid namn Torbern Bergman. År 1808 framställde ett antal kemister bor fast i en mycket oren form och år 1824 blev bor identifierat som ett grundämne av den svenska kemisten Jacob Berzelius.

Rent bor är en svårsmält och fast halvledare som bildar väldigt hårda kristaller. Dessa kristaller är svartröda och nästan omöjliga att se igenom. Det är ganska ovanligt att grundämnet förekommer i naturen, men genom indunstning av avstängda vattenmassor kan bormineraler bildas i mycket koncentrerad form. Som man senare försöker att utvinna. Som elektrisk ledare vid rumstemperatur är grundämnet ganska dåligt, men däremot fungerar det bättre vid högre temperaturer. Varken bor eller dess föreningar är speciellt giftiga, vilket gör att det inte är direkt farligt att arbeta med det.

Grundämnet bor används inom många områden. Exempelvis har man amorft bor i fyrverkerier, eftersom det bidrar till den gröna färgen genom att blandas med metanol. Man använder även bor till armering i rymd- och flygfart, samt även till ändamål såsom rengöring.

I stora mängder används det också som bränsle inom pyroteknik. Det är även väldigt vanligt att grundämnet används i stållegeringar eftersom det bidrar till att göra dem hårdare vid glastillverkning.

Bor är ett trevärt grundämne som är närbesläktat med kol. Bor förekommer fritt i naturen, t.ex. i form av borsyra och olika borat.

Skriv en kommentar