Grundläggande data om helium

  ››  Klicka här för att läsa mer om helium

Engelskt namn
Helium
Kemiskt tecken
He
Atomnummer
2
Grupp
18
Period
1
Relativ atommassa
Atommassa
4.002602 u
Densitet
0.1785 kg/m3
Smältpunkt
0.95 K   (-272.05 ℃)
Kokpunkt
4.22 K   (-268.78 ℃)
1s2
Upptäckt år
1868
Upptäckt av
Pierre Janssen och Norman Lockyer

Grundämnet helium (He)

Helium är grundämne nummer två i det periodiska systemet. Det betecknas som en ädelgas som är både luktlös och färglös. Helium utgör nästan en fjärdedel av universums totala massa och är därmed det näst vanligaste grundämnet i universum. Utöver detta kännetecknas helium dessutom som det grundämne med lägst kokpunkt och smältpunkt.

Helium upptäcktes för första gången vid en solförmörkelse år 1863 av den franske astronomen Jules Janssen och engelsmannen Norman Lockyer. Grundämnet upptäcktes då Janssen undersökte solens spektrum vid solförmörkelsen och hittade spår av okända atomer. Detta gjorde att Lockyer antog att dessa kom från ett nytt grundämne, vilket därefter ledde till att grundämnet fick namnet helium. Namnet kom från det grekiska ordet helios, vilket översätts till solen på svenska.

Ett vanligt användningsområde för helium är till fester. Det används exempelvis i ballonger och för att inhaleras, eftersom helium har egenskapen att ändra tonläget på rösten då det intas. Detta beror på att ljudets hastighet är mycket högre när det transporteras genom helium och rösten blir därmed mycket ljusare. Däremot kan inhalerande vara farligt vid stora mängder eftersom det kan leda till kvävning. Detta beror på att helium tränger undan luften i lungorna, vilket försvårar syreupptagningen. Dessutom kan det höga trycket från grundämnet förstöra lungornas vävnad om man andas in helium direkt från heliumflaskan.

Grundämnet helium (He) används ofta i ballonger

Helium har lägre densitet än luft, vilket gör att helium kan användas för att få ballonger att sväva
© PublicDomainPictures/Pixabay

Skriv en kommentar