Jod är grundämne 53 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för jod vilket betyder att jod har femtiotre protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för jod är I och grundämnet hör till ämnesklassen diatomiska icke-metaller.
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | ||
1 | H | He | |||||||||||||||||
2 | Li | Be | B | C | N | O | F | Ne | |||||||||||
3 | Na | Mg | Al | Si | P | S | Cl | Ar | |||||||||||
4 | K | Ca | Sc | Ti | V | Cr | Mn | Fe | Co | Ni | Cu | Zn | Ga | Ge | As | Se | Br | Kr | |
5 | Rb | Sr | Y | Zr | Nb | Mo | Tc | Ru | Rh | Pd | Ag | Cd | In | Sn | Sb | Te | I | Xe | |
6 | Cs | Ba | * | Hf | Ta | W | Re | Os | Ir | Pt | Au | Hg | Tl | Pb | Bi | Po | At | Rn | |
7 | Fr | Ra | ** | Rf | Db | Sg | Bh | Hs | Mt | Ds | Rg | Cn | Nh | Fl | Mc | Lv | Ts | Og | |
* | La | Ce | Pr | Nd | Pm | Sm | Eu | Gd | Tb | Dy | Ho | Er | Tm | Yb | Lu | ||||
** | Ac | Th | Pa | U | Np | Pu | Am | Cm | Bk | Cf | Es | Fm | Md | No | Lr |
Jod är ett icke-metalliskt grundämne tillhörande halogenerna som de flesta av oss på ett eller annat sätt känner till eller har hört talas om. Exempelvis genom att vanligt hushållssalt ofta brukar vara berikat med jod, men även på grund av dess allmänt verdertagna medicinska effekter.
Jod upptäcktes år 1811 av den franske kemisten Bernard Courtois, efter att han hade lagt märke till en violett ånga i ett reaktionskärl i sin familjs salpeterfabrik. En annan fransk kemist vid namn Joseph-Louis Gay-Lussac fick ta del av provet och instämde att det troligtvis var frågan om ett nytt grundämne, han föreslog namnet iode från grekiskans iodes som betyder violfärgad. Två år senare, år 1813, bekräftade den brittiske kemisten Humphry Davy att det var frågan om ett nytt grundämne, och föreslog det slutgiltiga namnet iodine.
Efter sin upptäckt försökte Courtois tjäna pengar på sitt nyfunna grundämne, men det gick åt skogen. Han blev ruinerad och led av ekonomiska svårigheter under resten av sitt liv.
Jod är den fjärde halogenen, och det minst reaktiva grundämnet i denna grupp. Under normala förhållanden bildar jod glänsande grå kristaller, som när de upphettas bildar den karaktäristiska violetta jodångan. Jod löser sig till viss del i vatten och lösningen får en gulbrun färg, liknande den som apotekens jodlösningar som används för att tvätta sår har.
Historiskt sett insåg man relativt tidigt att jod kunde användas medicinskt, och det började användas för att behandla struma (en sköldkörtelsjukdom) där man hade upptäckt att jod var nödvändigt för kroppens syntes av sköldkörtelhormoner.
I samband med Tjernobylolyckan delade de sovjetiska myndigheterna ut jodtabletter i närheten av det drabbade området. I kärnreaktorer bildas nämligen isotopen jod-131 (131I) som en restprodukt, och för att förhindra att den skulle tas upp i sköldkörteln hos personer i närheten av olyckan lät man dem ta jodtabletter innehållandes stabilt jod. Syftet med detta var att se till att sköldkörteln skulle vara mättad med jod, så att den skulle ta upp så lite som möjligt av de radioaktiva resterna från olyckan.
Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2019-10-03.