Grundämnet jod (I)

Jod är grundämne 53 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för jod vilket betyder att jod har femtiotre protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för jod är I och grundämnet hör till ämnesklassen diatomiska icke-metaller.

Jod i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Tellur    ←   Jod   →    Xenon
Bild på grundämnet jod

Violett jodånga.
© Matias Molnar, Laboratorio Quimica Inorganica II - UBA, Argentina [CC BY-SA 3.0]
Engelskt namn
Iodine
Kemiskt tecken
I
Atomnummer
53
Grupp
17
Period
7
Relativ atommassa
Atommassa
126,90447 u
Antal protoner i kärnan
53
Densitet
4930 kg/m3
Smältpunkt
387 K   (114 ℃)
Kokpunkt
457,5 K   (184,5 ℃)
[Kr] 4d105s25p5
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p5
Upptäckt år
1811
Upptäckt av
Bernard Courtois
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet jod

Jod är ett icke-metalliskt grundämne tillhörande halogenerna som de flesta av oss på ett eller annat sätt känner till eller har hört talas om. Exempelvis genom att vanligt hushållssalt ofta brukar vara berikat med jod, men även på grund av dess allmänt verdertagna medicinska effekter.

Kort historik om jod

Jod upptäcktes år 1811 av den franske kemisten Bernard Courtois, efter att han hade lagt märke till en violett ånga i ett reaktionskärl i sin familjs salpeterfabrik. En annan fransk kemist vid namn Joseph-Louis Gay-Lussac fick ta del av provet och instämde att det troligtvis var frågan om ett nytt grundämne, han föreslog namnet iode från grekiskans iodes som betyder violfärgad. Två år senare, år 1813, bekräftade den brittiske kemisten Humphry Davy att det var frågan om ett nytt grundämne, och föreslog det slutgiltiga namnet iodine.

Efter sin upptäckt försökte Courtois tjäna pengar på sitt nyfunna grundämne, men det gick åt skogen. Han blev ruinerad och led av ekonomiska svårigheter under resten av sitt liv.

Jods egenskaper, framställning och användning

Jod är den fjärde halogenen, och det minst reaktiva grundämnet i denna grupp. Under normala förhållanden bildar jod glänsande grå kristaller, som när de upphettas bildar den karaktäristiska violetta jodångan. Jod löser sig till viss del i vatten och lösningen får en gulbrun färg, liknande den som apotekens jodlösningar som används för att tvätta sår har.

Historiskt sett insåg man relativt tidigt att jod kunde användas medicinskt, och det började användas för att behandla struma (en sköldkörtelsjukdom) där man hade upptäckt att jod var nödvändigt för kroppens syntes av sköldkörtelhormoner.

Delades ut vid Tjernobylolyckan

I samband med Tjernobylolyckan delade de sovjetiska myndigheterna ut jodtabletter i närheten av det drabbade området. I kärnreaktorer bildas nämligen isotopen jod-131 (131I) som en restprodukt, och för att förhindra att den skulle tas upp i sköldkörteln hos personer i närheten av olyckan lät man dem ta jodtabletter innehållandes stabilt jod. Syftet med detta var att se till att sköldkörteln skulle vara mättad med jod, så att den skulle ta upp så lite som möjligt av de radioaktiva resterna från olyckan.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2019-10-03.


Skriv en kommentar