Grundämnet kobolt (Co)

Kobolt är grundämne 27 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för kobolt vilket betyder att kobolt har tjugosju protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för kobolt är Co och grundämnet hör till ämnesklassen övergångsmetaller.

Kobolt i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Järn    ←   Kobolt   →    Nickel
Bild på grundämnet kobolt

Fragment av 99,9 % ren kobolt, kuben är 1 cm3 för jämförelse.
© Alchemist-hp (talk) (www.pse-mendelejew.de) / FAL
Engelskt namn
Cobalt
Kemiskt tecken
Co
Atomnummer
27
Grupp
9
Period
4
Relativ atommassa
Atommassa
58,933195 u
Antal protoner i kärnan
27
Densitet
8900 kg/m3
Smältpunkt
1768 K   (1495 ℃)
Kokpunkt
3150 K   (2877 ℃)
5 Mohs
[Ar] 3d74s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d74s2
Upptäckt år
1735
Upptäckt av
Georg Brandt
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet kobolt

Kobolt är en hård ferromagnetisk metall som är mörkt silvergrå till utseendet. I naturen förekommer kobolt i huvudsak enbart i kemiska föreningar med andra ämnen, främst i mineralerna kobaltit, smaltit och erytrit. Kobolt kan dock även förekomma i legering med meteoriskt järn. Det huvudsakliga användningsområdet för kobolt är i litiumjonbatterier, samt i tillverkandet av magnetiska legeringar med hög hållfasthet. Andra exempel på användning är i syntetiska diamanter samt i torkmedel för tryckfärg.

Kobolt som vitamin

Vitaminet B12 som även kallas kobalamin, har fått sitt namn efter kobolt på grund av att kobolt är en central atom i vitaminets sammansättning. Kobalamin är en vattenlöslig vitamin som i kroppen framför allt används till produktion av röda blodkroppar, men som även bidrar till nervsystemets funktion.

Kort historik om kobolt

Att kobolt var ett rent grundämne fastställdes år 1735 av den svenske kemisten Georg Brandt. Namnet som valdes för grundämnet kommer från tyskans kobald, ett väsen eller ande som man trodde bodde i underjorden och hade påverkan på gruvornas malmer. Framför allt trodde man att vissa malmer var förtrollade av dessa kobolder, då de avgav giftiga ångor vid reduktion. Rent historiskt har koboltföreningar varit flitigt använda väldigt långt tillbaka i tiden, framför allt i smycken och konstverk såsom keramik, porslin och glas, där kobolt har använts för att ge föremålen karaktäristiska klarblåa nyanser. Vilket även har gett upphov till färgen koboltblå.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-09-23.


Skriv en kommentar