Grundläggande data om kobolt

  ››  Klicka här för att läsa mer om kobolt

Engelskt namn
Cobalt
Kemiskt tecken
Co
Atomnummer
27
Grupp
9
Period
4
Relativ atommassa
Atommassa
58.933195 u
Densitet
8900 kg/m3
Smältpunkt
1768 K   (1495 ℃)
Kokpunkt
3150 K   (2877 ℃)
5 Mohs
Upptäckt år
1732
Upptäckt av
Georg Brandt

Grundämnet kobolt (Co)

Själva namnet kobolt kommer från tyskan och betyder ungefär tomte eller ande. Ordet kommer från det grekiska namnet kobold, ett väsen man förr trodde bodde i underjorden och vars arbete var att påverka malmen i gruvan. Den svenske kemisten Georg Brandt var den som på 1730-talet lyckades isolera och upptäcka grundämnet.

Kobolt kan till exempel hittas i länder som Zaire, Kanada och Marocko. Man har även hittat kobolt i meteoriter, i jord och i vissa gräsätande djur på grund av vitaminet B12 - läs mer nedan.

Det metalliska grundämnet kobolt är kanske mest känt bland många som en färg som kan användas för att ge en den karakteristiska blåa färgen till keramik, porslin och glas. I antiken användes kobolt även flitigt i både smycken och skulpturer, i både Persien och Egypten. Dock är det ett grundämne som är gråaktig och vars egenskaper används till olika ändamål. Som till exempel i legeringar för att skydda mot oxidation, och för att göra kraftiga magneter. Även i syntetiska diamanter, torkmedel i tryckfärg och i metaller som ska användas i höga temperaturer, är kobolt användbart.

Kobolt är även en del av vitaminet B12 och färför en viktig del i tarmfloran. Genom att modifiera kobolt i en reaktor kan det även användas som strålning och på så sätt bli en viktig del i vissa cancerbehandlingar. Samtidigt finns det forskning som visar att exponering eller inhalation av damm med innehåll av kobolt kan vara skadligt och ge allergiska eksem och lungbesvär. I värsta fall även lungcancer. Även i kärnvapen går det att använda kobolt, en bomb som vid detonation gör ämnet radioaktivt och får förödande konsekvenser.

Skriv en kommentar