Grundläggande data om neon

  ››  Klicka här för att läsa mer om neon

Engelskt namn
Neon
Kemiskt tecken
Ne
Atomnummer
10
Grupp
18
Period
2
Relativ atommassa
Atommassa
20.1797 u
Densitet
0.9 kg/m3
Smältpunkt
24.2 K   (-248.8 ℃)
Kokpunkt
27.2 K   (-245.8 ℃)
Upptäckt år
1898
Upptäckt av
William Ramsay och Morris Travers

Grundämnet neon (Ne)

Grundämnet neon (från det grekiska ordet för nya, "neos"), upptäcktes år 1898 av den skotske kemisten och nobelpristagaren William Ramsay och hans engelske kollega Morris Travers, som en av spårkomponenterna av torr luft (tillsammans med argon, krypton och xenon). Med symbolen Ne och atomnumret 10 har den tio elektroner och protoner i sin struktur och tre stabila isotoper. Det är en färglös och luktfri monoatomisk gas, och även den näst lättaste av ädelgaserna. Att det är en ädelgas innebär att den har väldigt låg kemisk reaktivitet under standardvillkor. Neon är det femte vanligaste elementet i universum och den produceras av kärnfusion i stjärnorna. Dess relativa överflöd på jorden är ganska lågt eftersom det bara finns i små koncentrationer i jordens atmosfär. Det är också ur jordens atmosfär som neon utvinns. Detta gör att det är ett dyrt ämne i både gas och flytande form.

Den har flera användningsområden i konsumentprodukter, såsom i glödlampor (det lyser med en ljus orange färg), lysrör, neonskyltar och tillsammans med xenon i plasmaskärmar. Neonskylt har blivit som en synonym till ljusreklam som idag dock oftast inte använder sig av just neon. Det har också en utbredd användning i den vetenskapliga och industriella sektorn, där det används som ett köldmedium, för att göra vakuumrör, helium-neon laser och överspänningsavledare.

Grundämnet neon (Ne) används som skyltbelysning

Neongas kan användas i skyltbelysning och producerar ett ljust orange sken
© Unsplash/Pixabay

Skriv en kommentar