Grundämnet samarium (Sm)

Samarium är grundämne 62 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för samarium vilket betyder att samarium har sextiotvå protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för samarium är Sm och grundämnet hör till ämnesklassen lantanoider.

Samarium i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Prometium    ←   Samarium   →    Europium
Bild på grundämnet samarium

2 gram rent samarium
© Unknown author / CC BY
Engelskt namn
Samarium
Kemiskt tecken
Sm
Ämnesklass
Atomnummer
62
Grupp
3
Period
6
Relativ atommassa
Atommassa
150,36 u
Antal protoner i kärnan
62
Densitet
7353 kg/m3
Smältpunkt
1345 K   (1072 ℃)
Kokpunkt
2173 K   (1900 ℃)
[Xe] 4f66s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p64f66s2
Upptäckt år
1879
Upptäckt av
Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet samarium

Samarium är en relativt hård metall med silvervitt utseende, som långsamt oxiderar när den utsätts för luft. Det största kommersiella användningsområdet av samarium är i samarium-kobolt-magneter, en mycket stark typ av permanentmagnet. Andra användningsområden är inom medicinen, där samariumisotopen 153Sm är den aktiva komponenten i en typ av cancermedicin som dödar cancerceller vid behandling av bland annat lung-, prostata- och bröstcancer. Vidare används samariumisotopen 149Sm inom kärnkraften på grund av sin förmåga att absorbera neutroner, den tillsätts till de styrstavar som används för att reglera effekten samt för att säkert stänga av kärnreaktorer.

Kort historik om samarium

Grundämne 62 upptäcktes 1879 av den franska kemisten Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran och döptes efter det mineral som han lyckades isolera grundämnet från, smaraskite. Mineralet själv hade tidigare fått sitt namn från den ryska gruvingenjören Vassili Samarsky-Bykhovets.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-07-01.


Skriv en kommentar