Grundämnet teknetium (Tc)

Teknetium är grundämne 43 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för teknetium vilket betyder att teknetium har fyrtiotre protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för teknetium är Tc och grundämnet hör till ämnesklassen övergångsmetaller.

Teknetium i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Molybden    ←   Teknetium   →    Rutenium
Engelskt namn
Technetium
Kemiskt tecken
Tc
Atomnummer
43
Grupp
7
Period
5
Relativ atommassa
Atommassa
98 u
Antal protoner i kärnan
43
Densitet
11500 kg/m3
Smältpunkt
2430 K   (2157 ℃)
Kokpunkt
4538 K   (4265 ℃)
[Kr] 4d55s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d55s2
Upptäckt år
1937
Upptäckt av
Emilio Segrè and Carlo Perrier
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet teknetium

Grundämnet teknetium förutspåddes av Dmitrij Mendelejev (grundaren av periodiska systemet) redan år 1869, men trots väldigt idoga försök skulle det dröja ända tills år 1973 innan grundämnet kunde syntetiseras för första gången. De som gjorde upptäckten var den italienske fysiker Emilio Segrè och mineralogen Carlo Perrier i en molybdenfolie, som hade blivit kvar efter ett experiment av den amerikanske fysikern Ernest Lawrence i Berkley i Kalifornien.

Eftersom teknetium blev det första helt syntetiska grundämnet som framställdes, man valde därför att döpa ämnet efter det grekiska ordet technetos som betyder konstgjord.

Teknetiums egenskaper, framställning och användning

Teknetium är ett metalliskt grundämne som är radioaktivt och helt saknar naturliga isotoper, det förekommer enbart naturligt som en del av sönderfallskedjan för 238U (uran-238). Annars är också teknetium en av sönderfallsprodukterna vid klyvning av uran.

Används inom nuklearmedicinen

Teknetium har ett mycket viktigt användningsområde inom nuklearmedicinsk diagnostik, vilket är den del av medicinen där man skapar tredimensionella bilder av olika funktioner i kroppen (t.ex. i hjärnan). Den radioligand (se förklaring nedan) som används mest vid denna typ av undersökningar är en teknetium-isotop som heter Tc-99m, som har en halveringstid på 6 timmar och är fördelaktig att använda eftersom den inte utsätter patienterna för en onödigt hög radioaktiv stråldos under eller efter undersökningen.

Radioligand, radioaktiv markör

En ligand är en slags markör som binds till det som man vill undersöka i kroppen, när man sedan förser denna ligand med en radioisotop (som t.ex. Tc-99m) kallas detta för en radioligand. Radioligand kallas därför ibland även för radioaktiv markör. Det som radioliganden sedan gör är att den sänder ut strålning som sedan tas upp av en roterande kameratrumma, som använder strålningen för att bygga upp en tredimensionell bild baserad på radioligandens fördelning i den del av kroppen som skall avbildas.

SPECT-skanner för människokroppen

SPECT-apparater använder ofta Tc-99m som radioligand
Ytrottier [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2019-10-16.


Skriv en kommentar