Grundläggande data om titan

  ››  Klicka här för att läsa mer om titan

Engelskt namn
Titanium
Kemiskt tecken
Ti
Atomnummer
22
Grupp
4
Period
4
Relativ atommassa
Atommassa
47.867 u
Densitet
4540 kg/m3
Smältpunkt
1948 K   (1675 ℃)
Kokpunkt
3530 K   (3257 ℃)
6 Mohs
Upptäckt år
1791
Upptäckt av
William Gregor

Grundämnet titan (Ti)

Titan är det nionde mest förekommande grundämnet i jordskorpan. Bland dess egenskaper finns bland annat metallens höga styrka, som gör att man kan tillverka konstruktioner mycket tunnare än man hade behövt göra med andra metaller, för att uppnå motsvarande stabilitet. Samtidigt är titan en relativt lätt metall, så man kan också bibehålla låg vikt. Rent titan är silverfärgat och har mycket bra korrisionsresistens.

När det gäller användningsområden är titan hyllat inom många industrier. Inom sjuk- och tandvården är titan ett oumbärligt material vid implantat, eftersom kroppen tolererar det mycket bra och inte stöter bort det. Vävnad kan växa fast i denna metall och det är många nickelallergiker som använder titansmycken helt utan problem. En förening som heter titanoxid är ett effektivt solskydd och används just som det i både solkrämer och i målarfärger.

Eftersom titan är mycket motståndskraftigt mot korrosion, även i kontakt med starka syror, är det populärt som ytbehandling av komponenter som kommer i kontakt med ämnen som orsakar korrosion hos de flesta andra metaller.

Vetenskapen kom första gången medvetet i kontakt med titan som ämne i slutet av 1700-talet när en engelsk kemist framställde titanoxid. År 1825 framställde en svensk kemist vid namn Jöns Jacob Berzelius titan men i oren form. Slutligen lyckades en annan kemist nästan hundra år senare framställa ämnet rent.

Skriv en kommentar