Grundläggande data om torium

  ››  Klicka här för att läsa mer om torium

Engelskt namn
Thorium
Kemiskt tecken
Th
Atomnummer
90
Grupp
3
Period
7
Relativ atommassa
Atommassa
232.03806 u
Densitet
11700 kg/m3
Smältpunkt
2000 K   (1727 ℃)
Kokpunkt
4500 K   (4227 ℃)
3 Mohs
Upptäckt år
1829
Upptäckt av
Jöns Jakob Berzelius

Grundämnet torium (Th)

Grundämnet torium har den kemiska beteckningen Th och atomnummer 90, vilket betyder att det finns 90 protoner i toriums atomkärna. I det periodiska systemet återvinns torium långt ned, bland de s.k. aktiniderna som är ett antal grundämnen som har liknande egenskaper, bl.a. radioaktivitet.

Det var i Norge som torium först upptäcktes, av en norsk präst som var nyfiken på vad det svarta mineral han hittat var. Mineralet skickades till den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius som år 1828 identifierade det nya grundämnet. Namnet torium är efter asaguden Tor, kanske på grund av att ämnet upptäckes i Norge.

Torium är en metall, relativt mjuk och formbar och silverfärgad. Ämnet förekommer också som ett grått pulver. Speciella egenskaper för torium är dess radioaktivitet samt mycket höga smältpunkt. I naturen förekommer torium i berg och jord, bl.a. i sk. monazitsand.

Tidigare användes torium i t.ex fotogenlampor p.g.a. att ämnet kan hettas upp till mycket hög temperatur utan att smälta för att istället glöda med starkt vitt sken. Eftersom ämnet är radioaktivt används det inte längre i denna typ av tillämpning. Nu kan torium istället användas i reaktorer och för att framställa uranisotop som används i kärnkraft.

Skriv en kommentar