Grundläggande data om zink

  ››  Klicka här för att läsa mer om zink

Engelskt namn
Zinc
Kemiskt tecken
Zn
Atomnummer
30
Grupp
12
Period
4
Relativ atommassa
Atommassa
65.38 u
Densitet
7130 kg/m3
Smältpunkt
693 K   (420 ℃)
Kokpunkt
1181 K   (908 ℃)
2.5 Mohs
Upptäckt år
ca. 1000 fvt
Upptäckt av
Forntida indier

Grundämnet zink (Zn)

Zink är ett metalliskt grundämne med väldigt lång historia. Den kemiska beteckningen är Zi och atomnumret är 30.

Ett av de vanligaste användningsområdena för zink inom industrin är som rostskydd på stål. Ett tunt lager räcker för att förlänga livstiden på stålet med 50 år. Ofta används zink i olika legeringar. En mycket känd legering med zink är mässing, som är en blandning med koppar. Detta var också det första användningsområdet. Mässing används sedan ett par tusen år tillbaka i bland annat hantverk och konst.

Zink har en mycket gammal historia. Faktiskt var det ett av de grundämnen som först identifierades. Mässing började tillverkas ungefär vid tiden för Kristi födelse. Det handlades med zink mellan kontinenterna redan på 1500 och 1600-talen. Med tiden sofistikerades framställningen mer och mer. Svensken Anton Swab började i mitten av 1700-talet utvinna zink genom att hetta upp galmeja och kol, och en storskalig mässingproduktion påbörjades 1607 i Skultuna Messingsbruk.

Utan zink skulle kroppen inte fungera och det är många av kroppens funktioner som är beroende av zink. Alla kroppens celler innehåller zink, men särskilt mycket finns i bland annat håret, naglarna, levern och njurarna. För enzymer, ämnesomsättningen och hormonproduktionen är zink oumbärligt. Kosttillskott som säger sig främja hår- och nagelväxt och öka dess kvalitet innehåller ofta zink, bland andra mineraler.

Skriv en kommentar